Vad handlar Wilhelm von Brauns böcker om?

Besvarad av Pia Karlsson
Fråga: 
Hej Vad handlar följande böcker om? Wilhelm von Brauns samlade arbeten.
Svar: 

I Alex författarlexikon står det så här
Braun, Wilhelm von
Land/region: Sverige Född: 8 november 1813 (Ulricehamn, Västergötland, Sverige) Död: 12 september 1860 (Uddevalla, Bohuslän, Sverige) Språk: Svenska Genrer: Lyrik, Prosa 
 

Den svenske poeten och prosaisten Wilhelm von Braun föddes på hemmanet Brängesås i Västergötland, numera tillhörande Ulricehamns kommun. Efter undervisning i Borås och Göteborg (där läraren/prästen flitigt använde rottingen) kom han som femtonåring till Karlberg för att liksom fadern bli officer. Han började skriva redan där, men fortsatte på den militära banan och blev så småningom löjtnant. Men med sin motvilja mot hierarkier passade han illa för sitt yrke, låg i ständig fejd med sina befäl, vantrivdes starkt och tog 1846 avsked. Sedan försörjde han sig huvudsakligen som författare, hade stora inkomster men led av kronisk penningbrist, flyttade till ständigt nya platser och förde ett inte särskilt hälsosamt liv på krogen. Han umgicks med många av tidens liberala demokrater, bland dem August Blanche, Emilie Flygare-Carlén och hennes make Johan Gabriel Carlén. Särskild betydelse fick Lars Johan Hierta, som gjorde honom till medarbetare i Aftonbladet och gav ut hans första diktsamling. Wilhelm von Braun är begravd i Uddevalla, och gravmonumentet tillkom genom en insamling initierad av Flygare-Carlén.

Den numera bortglömde Wilhelm von Braun sägs - vid sidan av Emilie Flygare Carlén – ha varit sin tids mest lästa svensk författare. Efter debuten 1837 med "Dikter ; 1" utgav han en strid ström av samlingar, ibland i form av poetiska kalendrar med titlar som "Calle" (1843), "Carolina" (1844) eller "Herr Börje" (1851). Dessa innehöll även berättelser, men det var som driven diktare, inte minst rimmare, som Braun gjorde sig känd. Han behärskade de traditionella versmåtten och formerna, men vände sig mot gravallvar och skrev ofta satirisk vers där skämten riktades mot präster, generaler och annan överhet. Detta, liksom hans "ekivoka" dikter, gjorde honom impopulär bland de tongivande kritikerna. I "Dikter av skämtsamt slag" (Samlade arbeten 1/2, 1876) skaldar han i en ironisk Ingress:

Ja, smärtan är den högsta tjusning,
Men skämt är andens syndafall,
- - -
Jag aldrig mera glad vill vara,
När herrarne befalla så;
Nej jag vill gråta, gråta bara
På språk som ingen kan förstå.

Braun kallades "rabulistpoet" och mycket annat, men hans anhängare har framhållit att han var en högst sammansatt person som pendlade mellan munterhet och melankoli och även kunde skriva seriös dikt. Hans verk utkom i ständigt nya upplagor fram till "Samlade arbeten" i åtta volymer 1928-29, och på trettiotalet utgav Ture Nerman en stor biografi i två band. Det finns ett Wilhelm von Braun-sällskap och en årsskrift, och 2007 utkom Torbjörn Stålmarcks "Den glade skalden Wilhelm von Braun". Om den skrev Tom Hedlund i Svenska Dagbladet (2007-08-03) under rubriken "Grovkornig humorist värd att upptäcka".

Artikeln skriven av: Jan Ceder. Publicerad: 21 augusti 2007

Det finns även ett Wilhelm vom Braun-sällskap

3 augusti 2019 - 21:45