Romerska bad och hälsokällors medicinska effekter

Besvarad av Nils Grönlund
Fråga: 
Vi besökte i förra veckan den vittberömda "Aquae Calidae" i Burgas, Bulgarien. Finns det dokumenterat om någon av Europas alla hälsokällor hade någon läkande effekt?
Svar: 

Hej!

Tack för att Du vänder Dig till "Bibblan svarar"!

Det låter som ett mycket spännande och sevärt resmål!

Aquae Calidae är ju ett gammalt romerskt bad eller termer som de också kallades. Hur de var uppbyggda kan Du läsa mer om i bl.a. följande Wikipediaartikel och artikel i Nationalencyclopedin online, NE.se. Termerna var helt enkelt en omistlig del av det romerska vardagslivet och det sociala livet och de förekom givetvis över hela det romerska riket, som ni ju blev varse i Bulgarien. :) "Populär historia" skriver så här om badens funktion:

"På baden kunde man under några timmar komma bort från sina torftiga bostäder och för en billig penning – eller rent av gratis – leva i lyx. Sommartid kunde man söka svalka i bassängerna, och om vintern skänkte bastun och de varma baden välbehövlig värme.
Här fann man även ett livligt socialt umgänge bland släkt, vänner och bekanta. För att möta det stora behovet fanns det under senromersk tid elva termer – badanläggningar som rymde tusentals badgäster och inte mindre än 856 små kvartersbad i staden Rom. Än i dag kan man, då man besöker Caracallas eller Diocletianus termer, med egna ögon se vilka imponerande arkitektoniska strukturer de stora badanläggningarna utgjorde."

Men hade då själva baden någon medicinsk nytta, förutom att erbjuda svalka och värme för ömma muskler och leder? I samma artikel av "Populär historia" som citerats ovan framgår det att "Romarna förknippade baden med sundhet, och på baden var det vanligt med statyer av läkekonstens gud Aesculapius och dennes dotter Hygia, hälsans gudinna. Inom den moderna forskningen råder det däremot delade meningar huruvida baden ledde till bättre hygien, färre sjukdomsutbrott och därmed lägre dödlighet, eller om de gemensamma baden i stället borde ses som potentiella smitthärdar. Det som talar för den förstnämnda tolkningen är att allt kallvatten ständigt var rinnande, och att varmvattnet sannolikt också byttes ut i en takt som minskade smittorisken. Men tar man del av de antika medicinska författarna och deras föreskrifter om att personer som drabbats av olika åkommor – däribland magsjukdomar – bör bada, kan man ansättas av vissa tvivel. Högst sannolikt var dock de hygieniska fördelarna med de dagliga baden fler än nackdelarna, vilket i väsentlig grad bör ha bidragit till att hålla Roms befolkning frisk."

Den läkande effekten av hälsokällornas vatten, beror på förekomsten av spårämnen som kroppen behöver. En bra och överskådlig genomgång om detta finns i denna artikel ur "Ny teknik".

För att knyta ihop säcken, återvända till nutiden och försöka svara jakande på Din fråga, vill jag ge Dig följande boktitel från 2001:  "Springs and bottled water of the world : ancient history, source, occurence, quality and use" av Philip E. LaMoreaux och  Judy T. Tanner. Häri borde Du kunna hitta svaret på Din fråga. Den verkar tyvärr inte så lätt att få tag på, men den kan gå att fjärrlåna. Kontakta i sådana fall Ditt lokala bibliotek.

//Nisse

16 oktober 2017 - 11:49