natriumkarbonat och kaliumkarbonat

Besvarad av Susanne Fleischer
Fråga: 
Varför har natriumkarbonat sämre löslighet än kaliumkarbonat?
Svar: 

Kemilärarnas resurscentrum besvarar frågor om kemi.
Du kan maila din fråga till nedanstående adress.

viviann@krc.su.se

Vill också tipsa dig om en artikel i uppslagsboken NE som handlar om karbonater.

karbonaʹter (nylatin carbonaʹtum, bildning till latin caʹrbo ’kol’), kemiska föreningar härledda ur kolsyra, H2CO3, eller koldioxid, CO2. Oorganiska karbonater är salter till kolsyra och innehåller karbonatjonen CO32–. Exempel är natriumkarbonat (soda), Na2CO3, kaliumkarbonat (pottaska), K2CO3, och kalciumkarbonat, CaCO3. Salter, innehållande vätekarbonatjonen, HCO3–, är också vanliga, t.ex. natriumvätekarbonat (bikarbonat), NaHCO3.
Med undantag av litiumkarbonat är alkalimetall-, ammonium- och tallium(I)karbonater lösliga i vatten, medan övriga karbonater är svårlösliga. Vätekarbonater är något mindre lösliga än motsvarande karbonater. Karbonat- och vätekarbonatjonerna är färglösa. De protolyseras i vattenlösning enligt

CO32– + H2O ⇄ HCO3– + OH–

HCO3– + H2O ⇄ H2CO3 + OH–

varför sådana lösningar har alkalisk reaktion.

Vid upphettning och vid tillsats av syra sönderdelas karbonater och vätekarbonater under utveckling av gasformig koldioxid. Många mineral är oorganiska karbonater, t.ex. kalkspat, CaCO3, dolomit, CaMg(CO3)2 och malakit, Cu2CO3(OH)2. De hårda skalen hos många marina organismer består också av karbonater. Organiska karbonater är estrar i vilka väteatomerna i kolsyra har ersatts av alkylgrupper, t.ex. dietylkarbonat, (C2H5)2CO3.
Författare:
Lars Ivar Elding

Källangivelse

Nationalencyklopedin, karbonater. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/karbonater (hämtad 2017-01-23)

21 januari 2017 - 11:02