Konsekvensetik

Besvarad av Anita Höglund
Fråga: 
konsekvensetik
Svar: 

Hej!
Definitionen av konsekvensetik enligt Nationalencyklopedin: effektetik, teleologisk etik, normativ etisk teori som hävdar att man kan avgöra huruvida en handling är rätt eller orätt med utgångspunkt i värdet hos dess konsekvenser, vanligen relativt värdena hos alternativens konsekvenser. Den vanligaste formen av konsekvensetik är den maximerande, vilken säger att den handling är moraliskt rätt vars förverkligande med alla sina konsekvenser är av minst lika stort värde som förverkligandet av varje alternativ. Det finns emellertid också en "satisficing" ('gott nog') variant som innebär att den rätta handlingen inte behöver vara den bästa utan bara tillräckligt bra. Konsekvensetik i sin maximerande form identifieras ofta med utilitarism, vilken dock tillfogar en definition av värden som relaterar dem till attityder (lycka, önsketillfredsställelse e.d.), men en kombination med en värdeteori vilken bestämmer värden som oberoende av attityder är också tänkbar. Konsekvensetikens motsats är pliktetiken, vilken går ut på att vissa handlingar - som mord - inte får begås även om de har bättre konsekvenser än sina alternativ (t.ex. leder till att färre mord sammanlagt begås).

Konsekvensetik kallas idag ofta konsekventialism och i Wikipedia kan du läsa följande: Konsekventialism, även teleologisk etik, betecknar en grupp etiska läror som menar att:
det är meningsfullt att rangordna olika handlingsalternativ med avseende på deras utfall eller konsekvenser, och
att man bör välja det handlingsalternativ som är högst rangordnat (eller ett av de högst rangordnade, om det finns flera likvärdiga alternativ).
Termer som "konsekventialism" och "konsekvenser" har kritiserats för att vara missvisande;[vem?] bland annat därför att det är svårt att säga var gränsen går mellan "konsekvenser" och "handlingar-i-sig".

Olika konsekventialistiska teorier skiljer sig åt i synen på utfall för vem (mig eller kollektivet) och vad är det som ska maximeras (exempelvis lycka, lust (hedonism) eller önskeuppfyllande (preferentialism). Utilitarismen menar att det är det totala utfallet ("ur universums synvinkel") som ska räknas, medan egoismen menar att det är utfallet för mig (den handlande agenten) som är det relevanta. All konsekventialism har dock vissa nackdelar och förtjänster gemensamma.

En invändning är att man inte kan överblicka konsekvenserna av en persons handlingar eller ens personens handlingsalternativ i en situation. På detta skulle en konsekventialist svara att man bör skilja på riktighetskriterium och beslutsmetod. Riktighetskriteriet säger oss vad som är en riktig handling, vad man bör sträva mot. Beslutsmetoden är hur man bestämmer hur man ska handla, exempelvis handla så att man maximerar det förväntade goda. Det är inte alla som anser konsekventialism vara det bästa riktighetskriteriet som anser att det är den bästa beslutsmetoden.

Till exempel John Stuart Mill menar att det att använda konsekventialistisk utilitarism som beslutsmetod kan få sämre följder än att använda till exempel vardagliga moraliska uppfattningar, alltså bör man inte använda det. Sidgwick drar resonemanget ännu längre, och menar att om argumenten för hur bra utilitarismen är skulle bli allmänt kända, så skulle allmänheten börja använda den som beslutsmetod, vilket skulle få så negativa konsekvenser att utilitarismen bör hållas hemlig.

Med vänliga hälsningar
Anita Höglund
Bibliotek Botkyrka

30 maj 2014 - 13:13

Kategorier