Känselsinnet - hudsinnet

Besvarad av Jan Gustafson
Fråga: 
Vad är skillnaden mellan känselsinnet respektive hudsinnet?
Svar: 

Enligt NE, Nationalencyklopedin är känselsinne och hudsinne synonyma begrepp, betyder samma sak. Först kommer en definition av ordet och begreppet hudsinne:
hudsinne
hudsinne, känselsinne för beröring, tryck, smärta och temperatur. Dessa funktioner testas var för sig vid neurologisk undersökning. Skador i hjärnan, ryggmärgen eller perifera nerver kan leda till defekt känseluppfattning.
(från Nationalencyklopedin, hudsinne. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hudsinne (hämtad 2018-04-23))

Vårdguiden skriver lättläst, skolanpassat om känseln:

https://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Nervsystemet-och-sinnesorgane...

Sedan skickar jag en enklare text från NE, Nationalencyklopedin om känsel:

"känsel
känsel är det sinne som människor och djur känner med. Känsel är detsamma som känselsinne. Känselsinnet är en viktig kontakt med omvärlden. Om det inte sa åt oss att nu är det för varmt, nu är det någonting som sticker, nu sitter skärpet för hårt och så vidare skulle vi lätt råka ut för allvarliga skador. Hos människan menar man oftast att känsel och hudsinne är samma sak. I så fall räknas beröringssinnet (beröring, tryck, vibration, sträckning), temperatursinnet och smärtsinnet till känseln.
Två huvudtyper av känselsinnesreceptorer
Människans hud innehåller två huvudtyper av sinnesreceptorer för känsel: känselkroppar och fria nervändar. Känselkroppar är inkapslade nervändar, men det finns alltså även fria nervändar. Om en nål, till exempel, stryks lätt mot huden reagerar en viss sorts känselkroppar, men om nålen sticks in i huden reagerar fria nervändar och vi känner smärta. Ibland räknas dock smärta som ett eget sinne, smärtsinnet. Det finns olika känselkroppar för olika känselintryck. Vissa känselkroppar reagerar på temperatur, andra på trycket i en beröring. Många känselkroppar anpassar sig snabbt, det vill säga antalet nervsignaler minskar vid fortsatt stimulering. En del kroppsdelar har särskilt tätt med känselkroppar, bland annat fingertopparna och tungan. Sinnesreceptorerna för känsel skickar budskap till hjärnan via nerver precis som andra sinnesreceptorer för, till exempel, hörsel.
Hos ryggradsdjur, som människan, finns känselkroppar och fria nervändar även i vissa inre organ. De ger upphov till upplevelser av spänning i muskler, urinblåsa med mera, som kallas inre känsel.
Känsel hos andra djur
Hos ryggradslösa djur, som daggmaskar och insekter, finns i huden fria nervändar. Nervändarna kan vara spridda över större eller mindre del av kroppsytan men är särskilt vanliga på antenner och tentakler samt kring munnen. Hos leddjuren, som insekter, finns nervändarna i sinnesborst som reagerar på flera saker: beröring, temperatur och kemiska ämnen. I huden hos ryggradsdjur finns både fria nervändar och, särskilt hos fyrfotadjur, känselkroppar. Många sinnesreceptorer finns vid basen av hår (morrhår) och fjädrar. Fiskar och vissa groddjur som lever i vatten har en sorts känselorgan som kallas sidolinjeorgan, och med hjälp av detta organ kan de känna och uppfatta rörelser i vattnet."
(Nationalencyklopedin, känsel. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/känsel (hämtad 2018-04-23))

Till sist kommer en längre, lite mer avancerad text från NE:

"känsel, känselsinne, det kanske mest ursprungliga av djurens sinnen. Begreppet känsel är dock inte entydigt. Huvudsakligen avses förnimmelser orsakade av mekanisk påverkan: beröring, tryck, vibrationer osv. samt av temperatur.
Hos ryggradslösa djur finns i huden fria nervändar – utlöpare från djupare liggande nervceller – som reagerar på sådan påverkan. Nervändarna kan vara spridda över större eller mindre del av kroppsytan men är koncentrerade särskilt till antenner och tentakler samt kring munnen. Hos leddjuren, som har kraftig kutikula, är nervändarna inneslutna i sinnesborst (sensiller) som stimuleras såväl mekaniskt som av temperatur och kemiska ämnen.
Hos ryggradsdjur finns i huden både fria nervändar och, särskilt hos fyrfotadjur, känselkroppar (hudsinnesorgan) som förmedlar olika sinnesintryck. Sensoriska nervändar är talrika vid basen av hår (morrhår) och fjädrar. Kittlande känsla, t.ex. orsakad av insekter, leder hos somliga djur (t.ex. häst) till reflexartade ryckningar i hudmusklerna. Många känselkroppar anpassar sig snabbt, dvs. frekvensen av nervsignaler avtar vid fortsatt stimulering.
Hos ryggradsdjur finns känselkroppar och fria nervändar även i vissa inre organ. De ger upphov till förnimmelser av spänning i muskler, urinblåsa m.m., inre känsel. Sensoriska nervsignaler hos djur eller människa kan dock utlösa reflexer utan att nå medvetandenivå i nervsystemet och ”känns” då inte. För känselintryck krävs att signaler fortleds till den sensoriska hjärnbarken.
Till känsel i vidsträckt bemärkelse hör smärta, som utlöses från fria nervändar i hud och vissa organ. Erfarenheter från anatomisk och fysiologisk forskning och studier av beteende tyder på att smärtsinne finns hos ryggradsdjur, medan de flesta ryggradslösa djur har känsel men sannolikt saknar smärtförnimmelser.
• Författare:
• Patrick Meurling
• Ragnar Fänge
Känsel hos människan
Beträffande människan innebär det dominerande språkbruket att känsel är detsamma som hudsinne, vilket omfattar beröringssinnet (beröring, tryck, vibration, sträckning), temperatursinnet och smärtsinnet. Motsvarande sinnesintryck från slemhinnor och inre organ räknas ibland också in. Se även sensoriska funktioner.
Känselsinnet är särskilt tillgängligt för studier på människa eftersom försökspersonen kan rapportera medvetna upplevelser när olika komponenter av känselsinnet stimuleras. En stor del av den klassiska sinnespsykologin ägnades åt mätning av känselförnimmelser. Flera av dessa resultat har under de senaste decennierna bekräftats genom kvantitativa elektrofysiologiska undersökningar. Man har t.ex. med hjälp av mikroneurografi funnit att tröskelvärden för svaga berörings- och temperaturretningar motsvaras av nervimpulser i enskilda inåtgående nervtrådar. Nervimpulsernas antal och frekvens förmedlar retningens styrka. Med hjälp av ”kartor” över kroppsytan i hjärnans bark kan fastställas var känselretningen ägt rum. Det gäller särskilt ansiktet och på handflatorna, där huden är rikligt försedd med sinnesorgan för känselintryck. En del sinnesorgan i huden anpassar sig (adapteras) snabbt till en konstant stimulering, och då avtar signalernas antal och frekvens. Andra anpassar sig långsamt.
Medverkande
• David H. Ingvar
• Jörgen Malmquist
• Patrick Meurling
• Ragnar Fänge"

(Källangivelse
Nationalencyklopedin, känsel. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/känsel (hämtad 2018-04-23))

23 april 2018 - 14:35

Kategorier