Har du några tips på japansk populärkultur?

Besvarad av Kristofer Lecander
Fråga: 
Har du några tips på japansk populärkultur?
Svar: 

Hej,

Oj, "Kultur" är ett stort begrepp, så jag väljer lite att utgå från mig själv. Mitt eget intresse för japansk kultur började i tonåren med Akira Kurosawas filmer. Även om de kanske är lite gamla och mossiga tips så är de fortfarande enormt bra och stilbildande. Diggar man inte svartvita filmer så skulle jag ändå varmt rekommendera hans senare filmer "Vägvisaren" (1975), "Kagemusha - spökgeneralen" (1980) och "Ran" (1985), alla tre mästerverk. När man väl är inne på de gamla mästarna inom filmkonsten är Yasujiro Ozus "Föräldrarna" (1953) och "God morgon" (1959) fina dramafilmer om det samtida, moderna Japan, och Kenji Mizoguchis "Sagor om en blek mystisk måne efter regnet" (1953) och "Fogden Sansho" (1954) fina kostymdraman. Här finns en bra allmän bas att grunda sig på. Glider man sedan vidare in i kreativa sidospår, experimentlusta och snåriga genrefilmdjungler så finns många guldkorn att hitta. Några favoriter är Hiroshi Teshigaharas psykologiska draman "Kvinnan i sanden" (1964) och "En annans ansikte" (1966), Toshio Matsumotos psykedeliska "Funeral Parade of Roses" (1969), Masahiro Shinodas hårdkokta gangsterfilm ”Pale Flower” (1964), Seijun Suzukis knasiga technicolorgangsterfilmer ”Mannen från Tokyo” (1966) och ”Märkt för mord” (1967), Sogo Ishiis postapokalyptiska punkrulle ”Burst City” (1982), Shinya Tsukamotos läskiga bodyhorrorfilmer ”Tetsuo” (1989) och ”Tokyo Fist” (1995). Animerad film är också en viktig del av den japanska kulturen och de flesta känner kanske till de internationellt kända ”Akira” (1988), ”Ghost in the Shell” (1995) och Studio Ghiblis flertalet mästerverk i Hayao Miyazakis och Isao Takahatas regi. Men jag skulle dock vilja slå ett extra slag för Satoshi Kons glimrande och förbisedda filmografi med ”Millennium Actress” (2001) och serien ”Paranoia Agent” (2004) som kreativa höjdpunkter.

Musikmässigt finns det otroligt mycket spännande att upptäcka från Japan. Men det mesta som på något sätt haft någon beröringspunkt med medlemmarna i Yellow Magic Orchestra är intressanta. Japan har i synnerhet YMOs Haruomi Hosono mycket att tacka för. På 1980-talet blir han katalysator för en new wave-clique som sedan bl.a. mynnar ut i internationellt gångbara artister i den ganska slarvigt betecknade shibuya kei-subgenren (den enkla beskrivningen: technicolorkitschpop) som Pizzicato Five och Cornelius på 1990-talet. På senare år har ett musikarkeologiskt fokus riktats mot den s.k. city pop-subgenren (typ fusionfunk från 70/80-tal som känns som japanernas vision av det goda livet i amerikanska storstäder) där t.ex. Tatsuro Yamashita och Toshiki Kadomatsu är utmärkta portalfigurer. Den japanska konstmusiken har även den hittat till internationella skivsamlare. De två sistnämnda genrerna har nyligen förtjänstfullt sammanställts i samlingar av det amerikanska skivbolaget Light in the Attic: ”Kankyō Ongaku: Japanese Ambient, Environmental & New Age Music 1980-1990” och ”Pacific Breeze: Japanese City Pop, AOR & Boogie 1976-1986”. Vill man läsa om den hyperkapitalistiska japanska musikbranschen är Marita Lindqvists bok ”Kawaii” om de klassiska boybanden och idolkulturen läsvärd.

Rent litteraturmässigt har jag inte tagit del av så mycket. Jag får som de flesta andra rekommendera Haruki Murakami vars böcker är populära på de flesta bibliotek och boklådor. Vidare är Yoko Ogawas ”En gåtfull vänskap” (2003) en publikfavorit. Ännu längre tillbaks i tiden kan den inte helt oproblematiska Yukio Mishima vara av intresse (kombinera gärna med Paul Schraders alldeles utmärkta filmade biografi ”Mishima – ett liv i fyra kapitel” (1985)). Själv hade jag en rätt trevlig lässtund med Fuminori Nakamuras spänningsroman ”The Thief” (2012) för ett par år sedan. På manga-fronten finns för många saker att nämna (och detta svar börjar dessutom bli lite väl långt ;-)) så jag nöjer mig med att enbart rekommendera popcornfilosofiska cyberpunkrökaren ”The Ghost in the Shell” (1989) av Masamune Shirow, den håller i vått och torrt!

28 april 2020 - 13:25