Gullvivskust - Gabriel Jönsson

Besvarad av Fanny Halling
Fråga: 
Mina föräldrar fick ett brev av Gabriel Jönsson daterat september 1945. Detta brev har nyligen hittats vid en undersökning. Dikten/sången har titeln Gullvivskust. Den här fem verser. Början är "En söndag sent om våren..... Och slutet lyder: "Det strömmar mod det stiger lust ur minnets gullvivskust". Sägas kan att min pappa var en respekterad trädgårdsmästare i Landskrona. Vi har letat via Google men kan inte finna något om denna dikt. Har ni någon i formation? Vänligen Thomas Brorsson
Svar: 

Hej. 
Dikten verkar finnas i diktsamlingen "Kustland: Dikter" från 1941 av den skånske poeten Gabriel Jönsson. Du kan se vilka bibliotek som har boken på Libris: http://libris.kb.se/bib/1417074
Håkan Sandgren, filosie doktor i litteraturvetenskap, diskuterade Jönssons poesi i en studie från 2016 och skrev följande om "Gullvivskust":  
Mer ödmjuk och reserverad är attityden i ”Gullvivskust”. Gullvivans läkande förmåga är känd sedan länge men är alltså också förknippad med en äldre generation som med dess hjälp kunde bekämpa tungsinnet. Jaget har i och med att han blivit äldre förstått gullvivans förmågor och när ”något” härjar så blir örten ett skydd mot det främmande hotet. Hotet får väl sett i denna kontext förknippas med det pågående världskriget, och ”kattastövlar”, som är ett lokalt namn på växten, bär blommor som med lite god vilja och fantasi kan likna små stövlar. Man får lägga märke till att vi återigen har med minnet att göra, det är ur ”minnets gullvivskust” som modet kommer, alltså ur det förgångna, det flydda. Detta inslag förstärker ytterligare det intryck som studerats tidigare, nämligen att jaget i stället för att engagera sig i världshändelserna snarare går tillbaka till sin plats och rotar sig där som om det vore en sista bastion mot det yttre hotet, mot de pågående förändringarna. Rentav är det så att denna isolationism måste sökas i det förgångna eftersom nuet inte kan ge någon svalka för det hotade medvetandet. Kanske har detta faktum också att göra med Raymond Williams metaforiska rulltrappa ned, till en tid då ett slags regional ekologi, en det förgångnas ekologi, där ordning, cyklisk tid och lantbrukets stadiga, återkommande rytm var nödvändiga förutsättningar för trygghet. Den melankoli åldringarna upplevt då de betraktade sina barnbarn kommer sig väl av en dyster men nödvändig insikt om att släkte följer på släkte och att den egna tiden till slut var utmätt. Långt svårare är det för diktens jag att i sin egen samtid finna tröst för de skeenden som är så avlägsna och väsensfrämmande att de måste botas med en hänvisning till minnet.
Sandgren, Håkan (2016) Pastoral regionalism – exemplen Österling och Jönsson, s. 56-57. 
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:950056/FULLTEXT01.pdf 

Hoppas du är nöjd med svaret. 

Vänligen,
Fanny Halling
Alingsås

22 oktober 2017 - 16:54