första världskriget - varför två allianser?

Besvarad av Birgitta Norgren
Fråga: 
först världskriget----Varför delades Europas stormakter upp sig i två allianser innan krigsutbrottet?
Svar: 

Här kommer en text från nationalencyklopedin:
"Krigets bakgrundWienkongressen 1815 hade i Europa skapat ett noga avbalanserat säkerhetssystem, baserat på intressefördelning mellan stormakterna Frankrike, Preussen, Ryssland, Storbritannien och Österrike. Denna ordning förblev bestående, trots konflikter och till och med krig mellan flera av huvudaktörerna, fram till 1860-talet. Italiens enande (1859–61) och i än högre grad Preussens förvandling till tyskt kejsardöme (1866–71) efter segerrika krig mot Österrike och Frankrike innebar avgörande förskjutningar i maktbalansen och intressefördelningen mellan stormakterna. Samtidigt pågick i Europas periferi en politisk upplösningsprocess: det ottomanska väldets sönderfall på Balkan.

Uppkomsten av ett starkt Tyskland i Europas mitt, med en växande industriell, merkantil och militär potential, innebar att en kontinentalmakt hotade att överskugga de övriga. Turkiets nedgång, med rivalitet mellan expansionistiska grannar, främst Österrike och Ryssland, och uppkomsten av små och instabila statsbildningar på Balkan, tillförde ett oroselement som 1914 kom att fungera som utlösare för den tidsinställda bomb som det nya, överstarka Tyskland utgjorde i det europeiska statssystemet.

Det tyska kejsardömets utrikesledning, 1871–90 identisk med rikskanslern Bismarck, var väl medveten om den rädsla och revanschlystnad som Tysklands uppgång skapat i Europa. Bismarck sökte genom ett komplicerat nätverk av allianser bevara stabiliteten i Europa på ett för Tyskland fördelaktigt sätt. Uppkomsten av koalitioner riktade mot Tyskland skulle förhindras, främst genom att Frankrike hölls isolerat från tänkbara allianspartners. Britterna skulle ges fria händer i kolonierna, som Bismarck var ointresserad av, varigenom också en bestående fransk–brittisk rivalitet skulle hållas vid liv.

Grundbulten i det Bismarckska systemet var trekejsarförbundet mellan Tyskland, Ryssland och Österrike–Ungern från 1881. Genom trippelalliansen mellan Tyskland, Österrike och Italien avskildes ytterligare en tänkbar allierad från Frankrike. Formellt upphörde visserligen trekejsarförbundet att gälla 1887, men genom en hemlig återförsäkringstraktat mellan Tyskland och Ryssland tillförsäkrade sig parterna ömsesidig neutralitet vid eventuellt angrepp av tredje land. Traktaten skulle inte gälla om Tyskland angrep Frankrike eller Ryssland angrep Österrike. Bismarck hade därmed, åtminstone på papperet, åstadkommit ett vattentätt europeiskt säkerhetssystem, en form av pånyttfödelse av Wienkongressens ordning men nu byggd kring det nya Tyskland. Systemets svaghet var dess komplexitet, överenskommelsernas hemliga art, som innebar att egentligen endast Bismarck själv hade full överblick och att hans politik därför också var en förutsättning för systemets bevarande.

UPP
Samma år inleddes en ny fas i upplösningen av det turkiska väldet. Italien erövrade Libyen, och två Balkankrig 1912–13 ledde till att Serbien växte fram som en regional makt med ambitioner riktade mot Österrikes ställning på Balkan – och med uttalat ryskt stöd. Stormaktsrivaliteten, tysk oro för "inringning" och fransk revansch respektive ententens oro för tyska planer på europeisk hegemoni och positionsframflyttning på haven och i kolonierna, hade skärpts. Alliansmönstren med Tyskland och Österrike–Ungern mot trippelententen hade låsts fastare. Inom båda allianserna pågick militära överläggningar och planläggning på högsta nivå. Den marina kapprustningen hade genom britternas lanserande av det moderna slagskeppet Dreadnought 1906 gått in i en ny fas, och inom samtliga stormakters arméer pågick ett energiskt moderniserings- och utbyggnadsarbete. Våren 1914 rådde likväl lugn; den slutliga krisen kom med det som kallats "Europas sista sommar"."

12 januari 2014 - 19:22

Kategorier