Den första som löste ett matematikst tal

Besvarad av Susanne Fleischer
Fråga: 
Vem var den första som löste ett matematiskt tal
Svar: 

Det är inte helt lätt att ge ett exakt svar på din fråga.
​Här är en del av  artikel ur uppslagsverket NE om den äldre matematikens historia som ändå ger en viss överblick.
​Längre ner i texten nämns under rubriken "Sumerisk matematik" nämns Euklides, Heron av Alexandria och
​Muhammad al-Baghdadi och Leonardi Fibonacci. Senare kommer även Pythagoras (550 f.kr.) 

 

 

Den äldre matematikens historia

Matematikens historia har en enastående förmåga att överbrygga avståndet i tid, rum och världsåskådning mellan nutidsmänniskor och forna tiders kulturer. Matematikens språk är i princip universellt. Inte desto mindre är den äldre matematiken ofullständigt dokumenterad och i flera avseenden svårtillgänglig. Ständigt nya arkeologiska fynd, nya upptäckter av bristfälligt katalogiserade manuskript i bibliotek och samlingar och intressanta nytolkningar av redan kända dokument innebär att det dröjer länge än innan sista ordet blir sagt om matematikens ursprung och tidigaste historia.

Forskningen om de första stadierna av matematikens utveckling har dock gjort stora och oväntade framsteg under det gångna århundradet, inte minst de senaste decennierna. Speciellt har det nu blivit uppenbart att den ”eurocentriska” uppfattningen måste överges. Det är inte längre hållbart att hävda att den klassiska grekiska matematiken på något mirakulöst sätt uppstod ur intet och att den begynnande moderna matematiken direkt eller indirekt hämtade sin inspiration enbart ur grekiska källor. Den bild som nu framträder är i stället att matematikens ursprung är förhistoriskt, och att före den moderna perioden alla stora kulturer i den gamla världen, Kina, Indien, Mellanöstern och medelhavsområdet, har varit både givare och mottagare av viktiga impulser till utvecklingen av en gemensam förmodern matematisk tradition.

De viktigaste tecknen på förhistorisk matematisk aktivitet är de många små talpjäser i lera som dyker upp vid utgrävningar av fyndplatser från 8000–3000 f.Kr. i hela Mellanöstern. Pjäserna uppträder typiskt i flera storlekar och varierande format. Mot slutet av perioden blev de allt mer varierade. Det är tydligt att de var räknehjälpmedel för planering eller registrering av ekonomiska transaktioner i en begynnande högkultur.

Skriften uppfanns i Mesopotamien för 5 000 år sedan. De allra äldsta skriftfynden, de arkaiska lertavlorna, är enkla administrativa dokument med inga eller få ordtecken men alltid med taltecken, som (liksom sina föregångare talpjäserna) förekommer i två storlekar och i varierande format. När texten på en tavla innehåller additioner eller multiplikationer kan man hitta samband mellan värdena av de olika taltecknen. Värdena var sammanhangsberoende; de berodde på om tecknen var siffror i ett sexagesimalt räknetal för icke ätbara föremål, i ett bisexagesimalt (bas 2×60) för ätbara föremål, i ett volymmåttal för spannmål eller i ett areamåttal för åkerarealer. I en kortlivad arkaisk skrift i Iran (2900 f.Kr.) användes förutom de nämnda räknetalen och måttalen också decimala räknetal för levande varelser! De olika arkaiska talsystemen var elegant hierarkiskt uppbyggda, samordnade med varandra, och konstruerade utgående från räknetekniskt lämpliga modifieringar av värdena på naturligt givna enheter. Införandet av sådana talsystem var i sig en högklassig matematisk prestation.

image/jpeg

 

19 september 2017 - 11:12

Kategorier